https://www.mdu.se/

Ojämlikhet i hälsa är ett omfattande folkhälsoproblem. Somliga gruppers hälsotillstånd riskeras i större utsträckning än andra. Publikationer från nationella myndigheter samt internationell forskning påvisar det faktum att homosexuella, bisexuella, transpersoner, queer och intersexpersoner [HBTQI] är en grupp som löper större risk att insjunkna i psykisk ohälsa. Ur ett folkhälsovetenskapligt perspektiv bör därför hälsofrämjande arbetssätt som förbättrar gruppens psykiska hälsa belysas. Med den utgångspunkten syftar studien till att beskriva olika offentliga och ideella aktörers erfarenheter av att främja psykisk hälsa bland HBTQI-personer. Studien tillämpar en kvalitativ metod, med ett målstyrt snöbollsurval och semistrukturerade intervjuer med sex olika aktörer. Materialet har bearbetats genom en analysprocess som gjorts i form av en manifest innehållsanalys.

Slutsatserna som kan dras utifrån resultatet av aktörernas erfarenheter, är fem hälsofrämjande arbetsmetoder som förbättrar den psykiska hälsan hos HBTQI-personer. Det är kunskapshöjande insatser, tvärsektoriell samverkan, meningsfulla aktiviteter, intersektionellt och långsiktiga arbetssätt. Aktörernas positiva erfarenheter är det faktum att det finns många möjligheter i arbetet och yrkesrollerna. Aktörerna beskriver också positiva erfarenheter av samverkan, och menar att det är en viktig framgångsfaktor i det hälsofrämjande arbetet. De negativa erfarenheterna som aktörerna beskriver är kunskap-och resursbrister, samt svårigheter att nå målgruppen. De utmaningarna beskrivs som särskilt märkbara i mindre städer.

Inequality in health is one of the biggest public health challenges. Some people’s health conditions are at risk to a greater extent than others. One such group that is at greater risk of developing mental illness are lesbian, gay, bisexual, transgender, queer, and intersex people [LGBTQI]. This is shown by publications from national agencies, as well as international research. Therefore, methods that promote mental health among sexual minorities should be clarified. For that reason, this study aims to describe different public and non-profit actor’s experiences of health promoting methods to improve mental health among LGBTQI people. This study applies a qualitative method, with a purposive- and snowball sampling combined with semi-structured interviews with six different actors. The material has been processed by a manifest content analysis. 

The conclusion in this study is that five health promotion methods were found, based on the actors’ experiences. These are educational-raising promotions, cross-sectoral collaboration, meaningful activities, intersectional and long-term strategies. Actor’s positive experiences is the fact that there are many opportunities in the public health work and in their professional roles. The actors also describe positive experiences of collaboration and claims that it is a benefit in the health promotion practice. The negative experiences are the lack of knowledge and resources, as well as difficulties in reaching the target group. These challenges are particularly noticeable in smaller cities.