Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om förskollärares syn på leken i förskolan och hur lärande kan ske genom lek. En sociokulturell teori i sammankoppling med lekteori (homo ludens) som behandlas med kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärarna. Resultatet visar att barn lär sig mycket och utvecklar sina kunskaper och förmågor inom olika områden som språk samt när de samspelar med varandra i både fri och planerad lek. Förskollärarnas roll är att ge barnen möjligheten att delta i miljöns utformning och att miljön ska skapas utifrån barns perspektivet. Slutsatsen av studien är att lek inträder hela tiden, och när som helst därigenom blir verklighet lärandet eftersom lärandet finns i allt barn gör. Förskollärarens närvaro har en stor betydelse i barns lek och lärande. Genom att förskolläraren ska vara närvarande och observera leken, uppfyller förskolläraren sin roll i att följa barns behov och intresse och planera verksamheten utifrån den här. Därför är det viktigt att förskolläraren, utgår från barns perspektiv i sitt yrkesmässiga förhållningssätt.