SAMMANFATTNING
Den här studien handlar om barn/ungdomar som måste lämna sitt land på grund av förföljelse, krig och våld, dessa barn tvingas många gånger att fly ensamma utan vårdnadshavare. Studien syftar till att beskriva och analysera deras identitetsutveckling efter ankomsten till Sverige utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv. För detta ändamål har vi valt att använda oss av en hermeneutisk forskningsmetod där vi använder oss av tolkning som redskap. Vi har utgått från både en symbolisk interaktionistisk teoretisk ram, som innebär att identitetsskapandet är resultatet av den mellanmänskliga interaktionen och KASAM som är ett salutagen perspektiv detta innebär att fokus ligger på tre hälsobringande komponenter; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Vad vi har kunnat konstatera är att språket och det nya sociala nätverk som de ensamkommande barnen blir en del av vid ankomsten till Sverige utgör en viktig del i bekräftande av deras självbild. Det är med andra ord i den sociala interaktionen, i samband med flykten och ankomsten till Sverige, som de ensamkommande barnens identitet formas, omformas och bekräftas. Vår studie visar att dessa ungdomar har en förmåga att hantera och göra sin situation begriplig och meningsfull och detta bidrar till deras identitetsutveckling i det nya landet.
Nyckelord: Flykting, ensamkommande flyktingbarn, identitet, hermeneutik