https://www.mdu.se/

This work is about how to convey information in order to help individuals handle a taboo and stigmatized behavior that has strong links to mental illness, a behavior known as Self harm. I have investigated what kind of images seem to be suitable according to the target group, and talked to an expert in psychiatric care to get answers to my questions. The survey was conducted in the form of nine semi-structured interviews and an unstructured, when an expert was allowed to speak freely. It has been shown that treatment and how to appeal to these individuals play a role in how effectively they can be helped. Red was considered a "dangerous" color in the context, but turned out to be manageable in connection with blue, which seemed to dampen the discomfort that the informants thought they would experience and thus made the images manageable. Based on the results, a prototype that was tested by the target group was compiled and then corrected according to their wishes. From the results it emerged that the target group does not need to be treated with such great caution as was first thought to be the case, but they should be treated with respect and understanding. Breaking a self-harm behavior requires that the individual himself wants to break the behavior and can reflect on his actions and recognize patterns in his behavior, in order to be able to take other methods to regulate his feelings and thoughts. Using a direct and factual language has been considered a good way of addressing the target group, which I have tried to strive for in the production of text. Which even after the prototype test seems to have been achieved. What I have wanted to find out has been how to convey information to a sensitive and vulnerable target group, without them getting feelings that they are being triggered to further self-harm.

Detta arbete handlar om hur man kan förmedla information i syfte att hjälpa individer hantera ett tabubelagt och stigmatiserat beteende som har starka kopplingar till psykisk ohälsa, ett beteende känt som självskadebeteende. Jag har undersökt vilken typ av bilder som tycks vara lämpliga enligt målgruppen, samt talat med en expert inom psykiatrisk vård för att få svar på mina frågor. Undersökningen genomfördes i form av nio semistrukturerade intervjuer samt en ostrukturerad, då en expert fick uttala sig fritt. Det har visat sig att bemötande och hur man tilltalar dessa individer spelar roll för hur effektivt de kan hjälpas. Rött ansågs vara en ”farlig” färg i sammanhanget, men visade sig vara hanterbar i samband med blått, som tycktes dämpa det obehag som informanterna trodde att de skulle uppleva och därmed gjorde bilderna hanterbara. Utifrån resultaten sammanställdes en prototyp som testades av målgruppen och som sedan korrigerades efter deras önskemål. Av resultaten framkom det att målgruppen inte behöver behandlas med så stor försiktighet som först troddes vara fallet, de bör däremot bemötas med respekt och förståelse. Att bryta ett självskadebeteende kräver att individen själv vill bryta beteendet och kan reflektera över sina handlingar och känna igen mönster i sitt beteende, för att kunna ta till andra metoder för att reglera sina känslor och tankar. Att använda ett direkt och sakligt språk har ansetts som ett bra sätt att tilltala målgruppen, vilket jag försökt eftersträva i framställandet av text. Vilket även efter prototyptestet verkar ha uppnåtts. Det jag har velat ta reda på har varit hur man ska förmedla information till en känslig och utsatt målgrupp, utan att de upplever att de blir triggade till ytterligare självskador.