Denna kandidatuppsats avser att undersöka och redogöra för den diskursiva konstruktionen bakom fattigdom och barnfattigdom inom Västerås stad. Syftet är således att upptäcka hur den bakomliggande diskursen ter sig och vilka effekter det ger. Detta möjliggörs med vägledning av Carol Bacchis WPR-ansats som innehåller problemformuleringar vilka sedan ställs mot det givna materialet. Vidare tillämpas en undersökning av Västerås stads socialhållbarhetsprogram samt dithörande handlingsplan. Materialet innehåller värdegrunder, förhållningssätt och anger även strategier och konkreta åtgärder för hur de fastställda målen ska nås. Genom att analysera stadens åtgärder och värdegrunder går det att se till framställningen av problemen och de bakomliggande antaganden som förefinns, men även vilka effekter dessa ger. Utifrån resultatet av analysen visade sig Västerås stad drivas av en samhällsdominerande diskurs som influeras av den nyliberala ideologin där en individualistisk orsakssyn förespråkas. Följaktligen synliggörs en tydlig strävan mot en mer omfattande inkludering, samtidigt som de använder sig av otillräckliga medel för att uppnå deras mål.