Bakgrund: Vid personcentrerad vård ligger fokus på vem patienten är som person snarare än på sjukdomen. Genom patientberättelsen utformas en individuell omvårdnad och det är sjuksköterskors uppgift att möjliggöra för ett partnerskap med patienten, som därigenom tillåts vara delaktig i sin egen vård. Problemformulering: Sjuksköterskor bör sträva efter att öka sin medvetenhet om fördomar, kulturer och stereotyper för att undvika att patienter inte erbjuds personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av personcentrerad vård. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes. 13 vårdvetenskapliga artiklar har granskats varav nio var kvalitativa, tre kvantitativa och en mixad metod. Resultat: I resultatet utmärkte sig fyra återkommande teman. Dessa var mötet med patienten, vårdrelationen, samarbete samt hinder. Mötet med patienten visar det personcentrerade arbetssättet där sjuksköterskor ser patienten som en person och lyssnar på dennes berättelse. Vårdrelationen belyser hur relationen mellan sjuksköterskor och patienter ser ut. Samarbete beskriver hur den personcentrerade vården påverkas av samarbetet mellan kollegor inom vården. Hinder belyser de hinder sjuksköterskor upplevde vid tillhandahållandet av personcentrerad vård. Slutsats: Sjuksköterskor såg inte bara patienten, sjukdomen eller arbetsuppgiften utan de kunde se patienten som en unik person. Detta överensstämmer med personcentrerad vård, tidigare forskning, sjuksköterskors ansvarsområde och transkulturell omvårdnad.