Matematikångest är ett utbrett problem bland elever runt om i världen, troligtvis även här i Sverige (Engström, 2015). Matematikångest börjar av olika orsaker utvecklas väldigt tidigt under skolåren, men blir mer synlig då kraven på elevens kunskaper ökar (Karlsson, 2019). Enligt Samuelsson (2013) är lärarens brist på kompetens en av orsakerna till att elever i tidiga år utvecklar matematikångest. Därför är lärarens utbildning och kompetens viktiga faktorer för att motverka och förhindra att elever utvecklar matematikångest (Samuelsson, 2013). Det är angeläget att få kunskap om bakomliggande förklaringar till vad elever påverkas av i undervisningen som leder till att de utvecklar matematikångest. Syftet med föreliggande studie är att få fördjupad kunskap om lärares erfarenheter och upplevelser av att arbeta med att motverka och förhindra att matematikångest uppstår och består hos elever i mellan- och högstadiet. Studiens empiriska material består av kvalitativa intervjuer med tolv behöriga matematiklärare som arbetar på mellan- och högstadiet. I denna studie ses problemet matematikångest utifrån ett lärarperspektiv. Studiens resultat diskuteras utifrån författarna Hansén och Forsman (2017) och Kaninens (2000) teori om den didaktiska triangeln och författarna Olivestam och Otts (2010) och Stenberg och Isenbergs (2013) teori om det sociologiska perspektivet. Resultaten i den här studien visar att lärarna anser sig ha tillräckliga kunskaper för att upptäcka vilka elever som befinner sig i riskzonen för att utveckla matematikångest och hur de som lärare kan förhindra att matematikångest utvecklas. Viktiga faktorer som nämns i lärares arbete med att motverka matematikångest är bland annat goda relationer mellan lärare och elev, en god och öppen arbetsmiljö där man stärker elevers självbild och framförallt lärare som kan erbjuda en verklighetsnära matematikundervisning. Sammanfattningsvis visar våra resultat att elevers matematikångest påverkas av arbetsmiljön i klassen, lärares kompetens och föräldrars attityd.