De som har en ställföreträdare, vilka kallas för huvudmän, är en sårbar grupp eftersom de i många fall är beroende av andra för att kunna klara sig i sin vardag. Människor som av fysiska eller psykiska orsaker inte kan föra sin egen talan i rättsliga frågor kan få hjälp i form av en ställföreträdare enligt föräldrabalken. En ställföreträdare träder in i huvudmannens ställe i en rad situationer där huvudmannen behöver hjälp. Huvudmännens relationer till ställföreträdare har stor betydelse för huvudmännens levnadsvillkor i vardagen.
Syftet med denna förstudie har varit att undersöka huvudmännens förväntningar på och erfarenheter av att leva med hjälp från god man eller förvaltare för att kunna klara sig i sin vardag. Förstudiens frågeställningar är följande: Vilka förväntningar har huvudmännen på sin ställföreträdare? Vilka erfarenheter har huvudmännen av hjälp från ställföreträdare i sin vardag? Hur upplever huvudmännen tilltron till sin egen förmåga att kunna klara sig på egen hand i sin vardag? Hur upplever huvudmännen tilltron till sin egen förmåga att kunna påverka vilken hjälp de kan få av sin ställföreträdare? Vilka utvecklingsområden finns avseende hjälp genom ställföreträdarskap och huvudmännens tilltro till sin egen förmåga?
Ett praktiskt och erfarenhetsbaserat lärande och utveckling har stått i centrum i förstudiens design redan från början genom ett praktiknära och deltagarbaserat forskningsperspektiv. Både tematiskt öppna frågor och slutna frågor användes vid datainsamling. Beroende på deltagarnas behov och kognitiva funktionsnedsättning gavs kompletterande förklaringar av frågorna.
Huvudmännens förväntningar på och erfarenheter av att leva med hjälp från god man eller förvaltare för att kunna klara sig i sin vardag visar intressanta resultat. Likheter och skillnader om hjälp från ställföreträdare ger en bra grund för vidare utvecklingsarbeten. En generell slutsats är att det görs en del goda arbeten för huvudmännen, men det behövs en del förbättringar också. Följande rekommendationer vill vi särskilt uppmärksamma:
- Goda exempel och framgångsfaktorer i ställföreträdarskap bör tas tillvara och synliggöras
- Vad som ingår i ställföreträdarskap enligt bestämmelser bör tydliggöras mer både för huvudmännen och ställföreträdare
- Utbildningsinsatser för ställföreträdare bör ses över och kunskaper om olika typer av funktionsnedsättning som huvudmännen har ges tillräckligt
- En heterogen grupp framträder där tilltron till förmågan och förväntningar och erfarenheter varierar till en viss del, vilket är ett tecken på att dialog, samråd och lyhördhet bör prioriteras i fortsatt utvecklingsarbeten
Lättläst sammanfattning och rekommendationer
Huvudmän är en sårbar grupp.
Det är personer som har en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, som gör att det kan vara svårt att klara sin vardag.
De personerna kan få hjälp av en ställföreträdare.
En ställföreträdare är en god man eller förmyndare.
Ställföreträdaren kan hjälpa till med många olika saker.
Till exempel sköta ekonomi, prata med myndigheter och se till att huvudmän får den hjälp de har rätt till.
Det är viktigt att huvudmän och ställföreträdare har en bra kontakt med varandra.
Det betyder mycket för hur livet i vardagen fungerar för huvudmän.
I den här förstudien ville vi ta reda på:
- Vad huvudmän förväntar sig att ställföreträdare ska hjälpa till med.
- Vad huvudmän tycker om den hjälp de får av sin ställföreträdare.
Här är frågorna vi ville ha svar på:
- Vilka förväntningar har huvudmännen på sin ställföreträdare?
- Vad tycker huvudmännen om den hjälp de får från sin ställföreträdare?
- Hur mycket tro på att man klarar sin vardag själv har huvudmännen?
- Hur mycket litar huvudmännen på att de själva klarar av att påverka vilken hjälp de kan få från sin ställföreträdare.
- Vad kan ställföreträdare bli bättre på i framtiden?
- Vad kan göras för att få huvudmännen att tro på sina egna förmågor att klara sin vardag?
När vi ställde frågorna i förstudien ville vi göra det på ett så tydligt sätt som möjligt.
Vi använde oss av bilder för att göra frågor och svar tydliga.
Den som intervjuade läste upp frågorna högt om det var svårt att förstå frågan, eller om man inte kunde läsa själv.
Om det ändå var svårt att förstå kunde intervjuaren förklara mera.
Vi ställde öppna frågor, alltså frågor där man själv berättade vad man ville säga som svar.
Vi ställde också frågor som handlade om ett visst område, där fick man välja ett av de svar som fanns att välja på.
Sammanlagt var det 19 huvudmän som var med i förstudien.
17 var från Eskilstuna och 2 från Strängnäs.
13 huvudmän var män. 5 huvudmän var kvinnor, och en svarade inte på frågan om kön.
Svaren vi fick ifrån huvudmännen i förstudien var intressanta.
Vi såg tydligt att många av huvudmännen förväntade sig samma form av hjälp från sina ställföreträdare.
Däremot såg vi att huvudmännen tyckte olika om hur de kunde påverka sina ställföreträdare.
De som inte fick den hjälp de förväntade sig tyckte till exempel att ställföreträdare kan visa, prata och förklara mer vad de gör.
Det skulle kunna göra att huvudmännen känner sig mer delaktig.
Förstudien visade att ställföreträdare gör en del bra arbeten för sina huvudmän.
Men det behövs en del förbättringar också.
Vi föreslår därför:
- att det som huvudmännen tycker fungerar bra är det viktigt att visa för andra.
- att man tydligt berättar för ställföreträdare vad de får och ska göra mot och med sina huvudmän.
- att man tydligt berättar för huvudmännen vad ställföreträdaren kan och ska hjälpa till med.
- att ställföreträdare får utbildning och kunskap om olika funktionsnedsättningar som huvudmännen kan ha.
- att ställföreträdare ska lyssna noga på sina huvudmän, därför att huvudmännen är olika och har olika möjligheter att säga vad de tycker och tänker.