https://www.mdu.se/

This paper explores the social practice through which a social innovation – a new organizing for inter-organizational collaboration – emerged through the work of two public sector strategists in a Swedish municipality. The social practice in this empirical case were constituted by five recurrent practices: planning, navigating, interacting, documenting and pacing. The pacing-practice may be understood as an practice superior to the others, used to coordinate and adapt to the rhythm of the other practices. Hence, pacing was central for driving the project forward and contributed to various activities being carried out not only in the "right" order and in the "right" time, but also in the “right” place. This practice is rather similar to other practices of public sector work, which implies that social innovation work is about common “muddling through”-type of public policy work. The paper thus de-mystifies the work of social innovation; something that may be seen as important in a time where social innovation is said to be the answer to challenges related to globalization, sustainability, demography, and when current forms of organizing, eg NPM, do not seem to work.

Previous research shows that organisational collaboration requires coordinating work across formal and informal organizational boundaries. Previous research has also shown how such boundary-spanning across organizations come about through boundary spanners, boundary objects and boundary activities. This means that the spatial dimensions of boundary-spanning have been in focus, rather than the temporal dimensions. As time and space are connected, only focusing on the spatial dimensions provides a limited understanding of boundary management in organizational collaboration. The purpose with this paper is to develop the understanding of the spatiotemporal dimensions of boundary-spanning. We argue that attention needs to be given to the linking of individuals and artefacts, by focusing on the rhythmof activities. This we call takta. We explore the concept of takta in an empirical case, by analysing how boundary spanners, boundary objects and boundary activities were linked to each other in a rhythm involving pace, order and tempo, through takta. 

Arbetet som ligger till grund för den här rapporten har gjorts inom Samverkansprojektet vilket är ett forskningsprojekt som initierats som en del av Samhällskontraktet (SK) och dess delprocess Hållbar samhällsutveckling (HSU). Både SK och HSU är organisatoriska samverkansytor för Västerås stad, Eskilstuna kommun, Region Västmanland, Landstinget Sörmland och Mälardalens högskola.

Samverkansprojektet har pågått i tre år, mellan 2015 och 2017, i det gränsland som etablerats mellan akademin, våra offentliga samarbetsparter och invånarna, vilket förklarar titeln på rapporten. Vårt konkreta mål med forskningsprojektet har varit att ”utveckla modeller/begrepp som gör det lättare för våra intressenter att förstå de organisatoriska problem de står inför vad gäller att lösa samhällsproblemen de ansvarar för”.

För att nå målet har flera mindre studier men också andra aktiviteter genomförts. Våra resultat har successivt växt fram och de har också spritts, och fortsätter spridas, på kon­ferenser, seminarier och olika typer av möten likväl som i både akademiska och populära skrifter.

Våra resultat och erfarenheter presenteras även i denna rapports åtta bidrag, där vi med hjälp av skiftande perspektiv, modeller och begrepp resonerar kring hur samverkan bättre kan förstås och förbättras. Varje kapitel avslutas med rubriken ”Läs mer” där den som vill fördjupa sig i det som tagits upp ges tips om vidare läsning. Rapporten sätter punkt för forskningsprojektet genom att formulera lättillgängliga texter som bygger på olika delar av vårt forskande och samverkande arbete.

Formen har vi valt för att bidra till ett gemensamt reflekterande hos dig och dem som du vill prata om samverkan med. Istället för färdiga svar, som man ofta hittar som resultat eller slutsatser i mer traditionella rapporter, vill vi att rapporten ska fungera som ett stöd till ett gemensamt utforskande och konstruktionen av gemensamma svar. Att undra tillsammans över problem med hjälp av det vi tar upp i den här rapporten, innebär en jämställd process där var och en bidrar med sitt perspektiv. Rapporten kan på detta sätt ses som ett verktyg för dig som arbetar med samverkan, kanske främst i offentlig sektor.

Organizational collaboration is perceived as a positive phenomenon in the public sector and is often seen as a way of facing societal challenges despite limited resources. This positive view on organizational collaboration seems to persist, although research shows that collaborative projects bring various difficulties. These are related to boundaries, both between organizations and professions. How boundaries are understood and managed are thus central aspects of organizing for collaboration. This thesis describes and discusses the preparation – the organizing – for collaboration and the purpose of the thesis is to explore and deepen an understanding of the practice developed in organizing for collaboration.

A municipality’s work to improve internal collaboration and prepare for external collaboration has been studied. The work was led by two project managers in collaboration with various members of the municipality. A practice-oriented approach has been applied, which involves a focus on the activities carried out during the organizing work. The empirical material was created through participatory observations of the project managers’ work.

The project managers’ practice developed into five activity patterns called planning, navigating, interacting, documenting and, what in Swedish was called, “takta”. The term “takta” was used to denote activities related to adaptation and synchronization to the municipality’s activities; to pace the activities.

The analysis shows that the activity pattern of pacing was a superior activity pattern that managed and organized the other four patterns. The concept pacing contributes to the understanding of how activities create rhythms in an organization and how these are adapted to the overall pace. People responsible for pacing must be aware of the rhythms of other activities that affect the pacing. Pacing is a complex concept that can be described in several dimensions: temporal, social, boundary-crossing, emotional, holistic, and in a situated dimension. These dimensions contribute to the understanding of how pacing is done, what it means when pacing and also facilitate an analysis when pacing fails.

The conclusion of the thesis is that an awareness of pacing activities in organizing across boundaries increases the opportunities to implement activities in the “right” order, time and place. Thus, the multidimensional concept of pacing may be used as a planning-tool when organizing across boundaries and as an analytical instrument when the organizing becomes unsynchronized with other activities. A practice-oriented perspective enables the exploration of the activity patterns created in organizing for collaboration and increases the understanding of how organizing across boundaries is done.

The purpose of this paper is to theorize how different sociomaterial entanglements affect work practices. Based on a qualitative case study, we compare and contrast three empirical Factory-cases; the Non-digital-and-non-lean factory; the Somewhat-digital-and-lean factory; and the More-thoroughly-digital-factory. When comparing these three cases, we are able to show that the different sociomaterial entanglements enact different spheres of concern. The contribution of the paper lies in its’ unveiling of how the spheres of concern differ in terms of temporal orientation and localization, and depending on the entanglement of technologies and production management models. 

The purpose with this paper is to understand how the creation of a new purposeful organising within the public sector developed by exploring the nature of the learning practice that was deployed in an empirical case. Five patterns of actions were found in the empirical material that served different purposes in relation to the rhythm of the learning practice. The patterns of actions are in this paper called navigating, planning, communicatinganddocumenting.These four were recurring and synchronized in time through a fifth, overarching pattern of actions called pacing. The paper contributes to the understanding of learning in organising by expanding our knowledge of how patterns of actions are synchronized temporally in a learning practice.

Denna rapport återger resultaten av en delstudie inom DAO-projektet; ett forsknings­projekt finansierat av Vinnova som syftar till att stärka innovationsförmågan hos företag inom SIP Metalliska Material genom att öka deras möjligheter att dra nytta av digi­tali­seringens potential.

Studien är genomförd på en svensk enhet i ett globalt företag som fokuserar på högkvalitativa produkter och som delvis har påbörjat digitaliseringsresan. Åtta viktiga aspekter att beakta när man arbetar med införandet av ny teknik i denna organisation har identifierats – fyra av dem är relaterade till organisering/ledning, det vill säga de aspekter som rör hur verksamheten styrs. De andra fyra är relaterade till medarbetarskap, det vill säga de aspekter som har att göra med hur medarbetare relaterar till sitt arbete, sin organisation, sina kollegor och sina chefer.

När det gäller organisering/ledning är delaktighet kanske den viktigaste aspekten att ta hänsyn till och utmaningen blir hur man kan organisera för delaktighet. Att ha med-arbetare som ”jobbar på” (med ett individuellt perspektiv) bäddar för individuellt ansvarstagande som kan vara positivt vid teknikutveckling, men utmaningen är att utveckla kollektivt ansvarstagande, något som är relaterat till produktionsledarens centrala roll och som behöver omarbetas. Slutligen är företagets roll i samhället en viktig aspekt ur ett organiserings-/ledningsperspektiv då företaget är centralt på orten, men detta innebär också ett dilemma.

När det gäller medarbetarskapet, finns det en möjlighet att bygga vidare på den befintlilga, starka yrkesstoltheten, men ett behov att förändra dess innehåll. Relationen till orten innebär lojala medarbetare, men ett förändringsmotstånd kan också anas medan relationen till tekniken innebär bra förutsättningar för att ta till sig ny teknik. Den sista aspekten som identifierats när det gäller medarbetarskapet är att det lärande och den utveckling som sker i vardagen behöver stödjas och organiseras på ett bättre sätt.